
Daniel Starberg
Det är fortfarande oklart om en sådan översyn kommer att genomföras. I avvaktan på eventuella lagstiftningsåtgärder gäller de gränsdragningar för skattemässigt tillåtna placeringar som utvecklats i rättstillämpningen.
Förvaltningsrätten i Stockholm har nyligen avgjort ett par mål som rör skatteflykt i samband med indirekt ägande av personliga investeringsbolag genom kapitalförsäkring. Domstolen fann att beskattning skulle ske med bortseende från kapitalförsäkringen när det var fråga om ett innehav som – om det innehafts direkt – skulle omfattas av de särskilda beskattningsreglerna för kvalificerade andelar i fåmansföretag (de så kallade 3:12-reglerna).
Två entreprenörer ägde, genom sina respektive holdingbolag, större poster av onoterade aktier i andra företag till betydande värden. I slutet av 2014 förvärvade holdingbolagen varsitt nybildat dotterbolag, till vilka de kort därefter överlät större aktieposter. Överlåtelserna skedde till marknadspris (belopp om flera miljoner kronor), men eftersom dotterbolagen saknade egna medel skedde betalningen genom reverser (dvs. lån från moderbolag till dotterbolag).
Under våren 2015 tecknade entreprenörerna varsin privat kapitalförsäkring, genom vilka de respektive dotterbolagen förvärvades till ett marknadspris motsvarande endast aktiekapitalet om 50 000 kronor – eftersom tillgångarnas värde motsvarades av lika stora skulder i form av reverser. Under åren 2017–2021 delade dessa bolag ut sammanlagt cirka 150 miljoner kronor till försäkringsbolaget, fördelat mellan entreprenörernas kapitalförsäkringar.
Skatteverket ansåg att hela upplägget hade till syfte att kringgå 3:12-reglerna. Entreprenörerna var verksamma i betydande omfattning i sina respektive holdingbolag, vilka därmed omfattades av regelverket. Vidare menade Skatteverket – till skillnad från entreprenörerna – att dotterbolagen skulle anses bedriva samma eller likartad verksamhet som holdingbolagen genom så kallad kapitalsmitta.
Förvaltningsrätten delade Skatteverkets bedömning och framhöll att utlåningen från holdingbolagen varit en förutsättning för att dotterbolagen skulle kunna förvärva tillgångarna. Andelarna i dotterbolagen, som hade placerats i kapitalförsäkringarna, skulle därför ha omfattats av 3:12-reglerna om de i stället innehafts direkt av entreprenörerna. Genom tillämpning av skatteflyktslagen beskattades entreprenörerna personligen för de utdelningar som erhållits via kapitalförsäkringarna, med avräkning för den avkastningsskatt som försäkringsbolaget erlagt under innehavstiden.
Domarna bekräftar den tidigare rättspraxis som innebär att kvalificerade andelar inte skattemässigt kan placeras i en kapitalförsäkring. Vidare tydliggörs att även utlåning från ett bolag där delägarna är verksamma kan smitta ett bolag där delägarna inte varit verksamma.
Placering av onoterade investeringar inom ramen för kapitalförsäkring är förenad med ett flertal komplexa frågeställningar. Inte sällan är det svårt att värdera tillgångarna på tillförlitligt sätt. Vidare kan vissa investeringar vara förenade med villkor och åtaganden som ett försäkringsbolag inte kan acceptera. När det gäller aktier och andelar i fåmansföretag tillkommer dessutom de skattemässiga frågorna kring 3:12-reglerna. Vid placeringar som sker genom indirekt helägda bolag, kontrollerade av enskilda försäkringstagare, synes risken för ett ifrågasättande från Skatteverkets sida vara särskilt stor.
Tidigare har liknande mål ofta avsett strukturer där utländska försäkringsbolag eller holdingbolag varit inblandade. I de nu aktuella fallen var samtliga aktörer svenska.
Förvaltningsrättens domar förväntas bli överklagade till kammarrätten. Vi följer utvecklingen på området med stort intresse.
BDO Private Client Services bistår gärna med skatterådgivning vid frågor rörande kapitalförsäkringar och investeringar i onoterade bolag.
Daniel Starberg