Skatteverket preciserar förutsättningarna för skattebefriad frikraft

Vad innebär Skatteverkets förtydligande?

I ställningstagandet klargör Skatteverket hur undantaget från energiskatt för så kallad frikraft ska tolkas. Regelverket innebär att el under 50 kilowatt kan undantas från skatt om den "utan ersättning" överförs av en producent eller nätinnehavare till en förbrukare som inte är i intressegemenskap med dem. Undantaget har funnits sedan 1951 och byggde ursprungligen på att vissa förbrukare fick el helt gratis, som kompensation för upplåten vattenrätt i samband vid bygge av vattenkraft.

 

Vad krävs för skattefrihet?

Skatteverket klargör nu att förbrukaren måste vara helt fri från betalningsskyldighet för att skattefriheten ska gälla – inte bara för elen, utan även för överföringen av den, och oavsett om avgiften är rörlig eller fast. Dessutom slås fast att det inte spelar någon roll hur producenten och nätinnehavaren sinsemellan fördelar sina kostnader – det är enbart förbrukarens egen situation som avgör om skattefriheten gäller. Skatteverket godtar dock att förbrukaren betalar viss ersättning för elen inte utgör hinder mot skattebefrielse. I ställningstagandet exemplifieras ersättning för mätutrustning, anslutning till elnätet eller något annat som inte är direkt förknippat med elen eller överföringen av elen. 

Skatteverket motiverar sin tolkning med att den ligger i linje med hur bestämmelsen alltid varit avsedd att fungera: redan vid regelns tillkomst var tanken att hela elleveransen skulle vara kostnadsfri, och varken elmarknadens senare uppdelning i separata el- och nätbolag eller 2018 års lagändring var avsedda att ändra omfattningen av undantaget – bara att anpassa det till nya marknadsförhållanden.

 

Flera frågor återstår

Ställningstagandet lämnar dock en del praktiska frågor obesvarade, bland annat kring informationsflödet mellan de inblandade parterna och hur befintliga frikraftsavtal påverkas av den skärpta tolkningen. Vi anser vidare att det inte heller är helt klart hur man ska förstå distinktionen mellan vad som utgör ett hinder mot skattebefrielse och vad Skatteverket anser är godtagbart. En strikt tolkning skulle kunna innebära att samtliga kostnader som en elförbrukare har för sin elanslutning anses ha ett direkt samband med överföringen av el. Mot denna bakgrund uppmanar vi berörda företag – producenter, nätägare och frikraftsförbrukare – att se över sina befintliga avtal och sin interna hantering för att säkerställa att villkoren fortsatt uppfyller kraven för skattebefrielse.

Har ni frågor om hur ställningstagandet påverkar er verksamhet eller behöver stöd i den praktiska tillämpningen är ni välkomna att kontakta oss på BDO.