HFD avgör Högkullen-målet – skärpta krav på omvärdering av koncerninterna tjänster

Frågan i målet var hur marknadsvärdet för tjänster som ett moderbolag tillhandahåller sina dotterbolag ska bestämmas vid tillämpningen av bestämmelserna om omvärdering av beskattningsunderlaget för mervärdesskatt. HFD upphäver nu kammarrättens dom och undanröjer Skatteverkets beslut om omvärdering av beskattningsunderlaget för mervärdesskatt tillsammans med skattetillägget. 

HFD:s bedömning grundar sig på EU-domstolens konstaterande i förhandsavgörandet att de tjänster som moderbolaget tillhandahållit sina dotterbolag inte utgör ett enda odelbart unikt tillhandahållande, utan flera separata tjänster som måste bedömas var för sig.

Domstolen betonar vidare att det är Skatteverket som bär bevisbördan för att ersättningen är lägre än marknadsvärdet. Enligt HFD kan självkostnadsmetoden endast tillämpas om Skatteverket först visar att det saknas jämförbara tjänster på den öppna marknaden. I målet hade Skatteverket i huvudsak hänvisat till att vissa tjänster, såsom företagsledning, varit kostsamma att producera och att de därmed inte har samma karaktär som en tjänst som skulle kunna tillhandahållas på den öppna marknaden. Skatteverket gjorde detta med stöd av tidigare praxis där HFD uttalat att den omständighet att parterna i en koncernintern transaktion är närstående innebär att prissättningen kan påverkas av faktorer som saknar relevans vid motsvarande externa transaktioner. Detta ansågs dock i aktuellt fall inte tillräckligt för att visa att jämförbara tjänster saknas. HFD underkänner därmed det synsätt som tidigare kommit till uttryck i praxis. 

I det aktuella målet ansåg HFD att Skatteverket varken hade visat att de aktuella tjänsterna saknade marknadsmotsvarighet eller presenterat ett underlag som möjliggjorde en bedömning av marknadsvärdet för varje enskild tjänst. Av EU-domstolens dom framgår att tjänsterna ska betraktas som separata tillhandahållanden. HFD menar att en eventuell omvärdering av beskattningsunderlaget därmed måste göras för varje tjänst för sig. Eftersom Skatteverket inte presenterat några underlag som möjliggjort en bedömning utifrån marknadsvärdet av de enskilda tjänsterna saknas dock grund för att omvärdera beskattningsunderlaget även avseende övriga tjänster.

 

BDO:s skatterådgivare kommenterar

HFD:s dom innebär en tydlig markering mot schablonmässiga omvärderingar av koncerninterna tjänster och en förflyttning av bevisbördan till Skatteverket. För företag innebär avgörandet att det inte längre är möjligt för Skatteverket att generellt betrakta koncerninterna moderbolagstjänster som unika och därmed per automatik bortse från jämförelser med marknadspriser. I stället krävs en konkret analys av vilka tjänster som faktiskt tillhandahålls och om dessa kan jämföras med externa tjänster.

Ur ett momsperspektiv tydliggör domen samtidigt vikten av att koncerninterna tjänster identifieras och dokumenteras på ett strukturerat sätt. Även om dotterbolagen faktureras ett samlat belopp behöver det i praktiken gå att visa vilka olika tjänster som ingår och hur ersättningen fördelar sig mellan dem. Domen klargör också att självkostnadsmetoden endast kan tillämpas när Skatteverket kan visa att jämförbara externa tjänster saknas.

Samtidigt lämnar även HFD:s dom fortsatt utrymme för osäkerhet i de situationer där jämförbara tjänster faktiskt saknas. Domstolen tar inte ställning till vilka kostnader som i sådana fall ska ingå i självkostnadsberäkningen, vilket innebär att frågor kring exempelvis aktieägarkostnader och kapitalanskaffningskostnader fortfarande är oklara. Därmed kvarstår behovet av noggrann momsrättslig analys och dokumentation, särskilt för koncerner med begränsad avdragsrätt i dotterbolagen.