Förmögenhetsskatt – vad gäller i Sverige?

Sverige har ingen generell förmögenhetsskatt idag. Den avskaffades 2007, men frågan om en ny form av förmögenhetsbeskattning, ofta kallad miljardärsskatt, dyker upp i den politiska debatten. I den här artikeln reder vi ut vad förmögenhetsskatt egentligen innebär, hur beskattningen av större tillgångar ser ut i Sverige idag och vilka frågor som kan bli aktuella om reglerna skulle förändras.

 

Vad är förmögenhetsskatt?

Med förmögenhet menas vanligen värdet av en persons samlade tillgångar, exempelvis bankmedel, aktier, fastigheter och andra investeringar, efter avdrag för eventuella skulder. En förmögenhetsskatt är en skatt som tas ut på värdet av denna förmögenhet, oavsett om tillgångarna ger någon löpande avkastning eller inte. Till skillnad från skatt på kapitalinkomster eller kapitalvinster, baseras förmögenhetsskatten på förmögenhetens värde och inte huruvida det varit några transaktioner eller ej under beskattningsåret.

 

Förmögenhetsskatt i Sverige

Sverige hade tidigare en statlig förmögenhetsskatt som togs ut på en privatpersons nettoförmögenhet om den uppgick till minst 1,5 miljoner kr. Skatten avskaffades den 1 januari 2007. I budgetpropositionen för 2007 framfördes bland annat att förmögenhetsskatten ansågs hämma småföretagens tillgång till riskvilligt kapital och uppfattas som orättvis på grund av ojämn tillämpning.

Idag finns det ingen generell förmögenhetsskatt i Sverige. Det finns dock inslag i den svenska beskattningen som till sin utformning påminner om förmögenhetsskatt. Schablonbeskattningen av innehav på investeringssparkonto och avkastningsskatten på kapitalförsäkring baseras på värdet av innehavet. Dessa beskattningsformer ersätter dock kapitalbeskattning av den faktiska avkastningen. Även fastighetsskatt eller fastighetsavgift utgår från ett framtaget värde på den aktuella fastigheten.

 

Vad menas med miljardärsskatt?

Frågan om beskattning av mycket stora förmögenheter diskuteras både inom Sverige och internationellt. På uppdrag av det brasilianska G20-ordförandeskapet presenterade ekonomen Gabriel Zucman 2024 ett förslag om en internationellt samordnad minsta effektiv beskattning av individer med mycket stora förmögenheter. Grundförslaget innebär en minsta årlig beskattning motsvarande 2 procent av förmögenheten för dollarmiljardärer. Enligt rapporten behöver det inte nödvändigtvis vara en förmögenhetsskatt för att uppnå en sådan minimibeskattning. Det kan göras genom inkomstskatt, en presumtiv inkomstbeskattning eller en faktisk förmögenhetsskatt. 

Något motsvarande konkret svenskt lagförslag har inte lagts fram, men modellen och liknande former av miljardärsskatt har fått stöd från vissa håll i den svenska politiska debatten.

 

Hur skulle en ny förmögenhetsskatt kunna fungera?

Om en förmögenhetsskatt skulle återinföras i Sverige är en tänkbar modell att den, till skillnad från den tidigare svenska förmögenhetsskatten, riktas enbart mot personer med mycket stora nettoförmögenheter, en så kallad miljardärsskatt. Något konkret svenskt lagförslag med fastställda nivåer, värderingsregler eller skattesatser finns dock inte idag.

Om en modell liknande Zucmans skulle införas i Sverige skulle beskattningsunderlaget kunna utgå från individens nettoförmögenhet, det vill säga värdet av tillgångarna med avdrag för hänförliga skulder. I princip skulle såväl finansiella tillgångar och fastigheter som ägande i noterade och onoterade företag kunna omfattas. 

En central fråga skulle vara hur framför allt onoterade bolag och andra tillgångar utan ett kontinuerligt fastställt marknadsvärde ska värderas. Den internationella diskussionen pekar därför även på behovet av ökad transparens kring det yttersta ägandet av bland annat företag, fastigheter och andra värdefulla tillgångar.

En sådan miljardärsskatt skulle således kunna beskrivas som en särskild form av förmögenhetsbeskattning som träffar endast de allra största förmögenheterna, snarare än ett återinförande av den bredare svenska förmögenhetsskatt som avskaffades 2007.

En ytterligare fråga är hur Sveriges skatteavtal med andra länder skulle förhålla sig till en eventuell svensk förmögenhetsskatt. Sverige har skatteavtal som inte bara reglerar beskattning av inkomster utan i vissa fall även fördelar förmögenhetsbeskattningsrätten mellan länderna. Om en person bosätter sig i ett annat land, och byter skatterättslig hemvist, kan avtalet därför begränsa Sveriges möjlighet att ta ut en svensk förmögenhetsskatt på personens tillgångar beroende på till vilket land personen flyttar.

 

Så beskattas stora förmögenheter i Sverige idag

Sverige har ingen generell förmögenhetsskatt idag men ändå möter personer med stora tillgångar ofta flera olika skatteregler beroende på hur tillgångarna är strukturerade och vilken avkastning de genererar. Medan arbetsinkomster beskattas progressivt – ju högre inkomst, desto högre marginalskatt – följer kapital en helt annan logik. Överskott i inkomstslaget kapital beskattas med en separat statlig skatt på 30 % som utgångspunkt, oavsett hur stort kapitalet eller avkastningen är. För den som har en stor del av sin förmögenhet placerad i kapitaltillgångar innebär det i praktiken en plan skattesats.

Ett annat utmärkande drag är att en stor del av kapitalbeskattningen i Sverige kan ske schablonmässigt via ISK eller kapitalförsäkring. Den här typen av schablonbeskattning gynnar den som kan generera en avkastning som överstiger den årliga statslåneräntan med tillägg av en procentenhet.

För entreprenörer och företagsägare är de så kallade 3:12-reglerna avgörande. Reglerna syftar till att skilja ut vad som är en "normal" kapitalavkastning på ägande i ett fåmansföretag från det som anses vara en ersättning för eget arbete. Utgångspunkten är att normal avkastning på kvalificerade andelar ska beskattas i inkomstslaget kapital, medan utdelning och kapitalvinst som överstiger denna normala avkastning i stället beskattas i inkomstslaget tjänst och därmed enligt den progressiva skatteskalan. I beskattningen ligger även ett incitament att skapa arbetstillfällen. Det finns därför möjlighet att beskattas till en effektiv skattesats om 20 % om det finns höga lönekostnader inom bolagsgruppen.

För fastighetsägande privatpersoner tas kommunal fastighetsavgift ut. Avgiften är beloppsbegränsad, varför det saknas en verklig progressivitet för de största värdena.

Den som är obegränsat skattskyldig i Sverige beskattas för alla sina inkomster från Sverige och utlandet, varför det inte ur denna synpunkt har någon betydelse om en tillgång som ger avkastning finns i Sverige eller i annat land.

 

Vad en förändrad förmögenhetsbeskattning kan innebära

Många strukturer för ägande, investeringar och förmögenhetsförvaltning har byggts upp utifrån dagens regelverk. En förändrad förmögenhetsbeskattning kan innebära att strukturer som tidigare varit ändamålsenliga behöver ses över, både för att undvika oavsiktliga negativa effekter och för att identifiera om det finns anledning att agera innan nya regler eventuellt träder i kraft.

Frågan om utflyttning är central i den pågående debatten, inte minst eftersom flera näringslivsprofiler har signalerat att de skulle överväga att flytta om en miljardärsskatt infördes. Redan idag gäller att den som flyttar från Sverige men behåller en väsentlig anknytning hit – till exempel genom en permanentbostad, familj eller ett betydande ekonomiskt engagemang i svensk näringsverksamhet – kan fortsätta att vara obegränsat skattskyldig i Sverige även efter utflyttningen. Detta innebär att en flytt utomlands inte alltid i sig innebär att den svenska skattskyldigheten upphör, vilket är viktigt att ha i åtanke i diskussioner om hur en eventuell ny förmögenhetsskatt skulle kunna påverka den som överväger att lämna landet.

Sammantaget är det tydligt att en förändrad förmögenhetsbeskattning sällan skulle vara en isolerad fråga. Den berör i stället flera sammanhängande delar av en persons eller familjs ekonomiska situation samtidigt, vilket gör det relevant att se över den samlade bilden snarare än enskilda delar var för sig. BDO Private Client Services bistår sina kunder genom att hjälpa till att kartlägga hur olika delar av en förmögenhet, ägarstruktur och familjesituation hänger ihop, och genom att bevaka hur den politiska diskussionen utvecklas, för att kunna agera proaktivt snarare än reaktivt om reglerna förändras.