Hållbarhetsrapporteringen utvecklas – men hur avgör företag vilken miljödata som är väsentlig?

Mer miljödata rapporteras till myndigheter än i hållbarhetsrapporteringen

En kompletterande del av studien jämförde företagens publika hållbarhetsrapportering med miljödata från Naturvårdsverkets PRTR-register.

Denna delstudie omfattade tre bolag där det fanns tillräckligt jämförbar data. Resultatet visar att de granskade bolagen rapporterade betydligt fler parametrar för luft- och vattenföroreningar till Naturvårdsverket än vad som redovisades i deras hållbarhetsrapporter.

Resultatet visar att det kan finnas betydligt mer miljödata i företagets olika rapporteringsprocesser än vad som syns i den publika hållbarhetsrapporteringen.

Det innebär inte att företagen har gjort fel eller medvetet valt bort information. Myndighetsrapportering och hållbarhetsrapportering har olika syften och omfattas av olika krav. Däremot väcker skillnaden en viktig fråga: Hur säkerställer företag att relevant och väsentlig miljöinformation fångas upp i hållbarhetsrapporteringen?

Vad säger skillnaden om väsentlighet? 

Att en uppgift finns i företagets miljörapportering innebär inte automatiskt att samma uppgift ska finnas med i hållbarhetsrapporten. Hållbarhetsrapporteringen bygger på en bedömning av vilka frågor och vilken information som är väsentlig utifrån relevanta rapporteringskrav. 

Samtidigt kan miljödata som redan samlas in för myndighetsrapportering vara en viktig källa när företaget identifierar och bedömer sina väsentliga hållbarhetsfrågor. 

Skillnaden mellan rapporteringskanaler kan därför vara värdefull att undersöka. Den kan ge företag anledning att fråga sig: 

• Vilken miljödata samlas redan in genom lagstadgad rapportering och andra processer? 
• Hur används datakällorna i väsentlighetsbedömningen? 
• Finns det skillnader mellan information som rapporteras till myndigheter och information som kommuniceras externt? 
• Om det finns skillnader, vad beror de på? 
• Hur säkerställer man att den information som ligger till grund för rapporteringen är tillförlitlig och spårbar?

Det centrala är alltså inte att all miljödata som rapporteras till en myndighet också ska finnas i hållbarhetsrapporten. Det handlar om att ha en genomtänkt process för att identifiera, bedöma och kvalitetssäkra den information som är relevant och väsentlig för företaget och dess intressenter.

Hållbarhetsinformation får större betydelse i finansiella beslut 

Studien visar också att finansiella aktörer i allt högre grad använder hållbarhetsinformation i sina beslut. Samtidigt är det inte nödvändigtvis mer information som efterfrågas. De finansiella aktörerna betonar framför allt behovet av väsentlig, tillförlitlig och jämförbar information som tydligt kopplar hållbarhetsfrågor till företagets affärsrisker och värdeskapande. Det gör kvaliteten och relevansen i hållbarhetsrapporteringen allt viktigare. 

För företag innebär det att hållbarhetsinformationen behöver fungera för mer än själva rapporteringen. Den behöver också ge en tydlig bild av hur hållbarhetsfrågor påverkar verksamheten, vilka risker och möjligheter de innebär och hur de hänger samman med företagets strategi.

Vad kan företag lära av studien? 

Studien visar att hållbarhetsrapporteringen utvecklas snabbt. För företag innebär det ett behov av att se över både innehållet i rapporteringen och processerna bakom den. 

Några frågor att ställa är:

En tydlig process för insamling, bedömning och kvalitetssäkring av hållbarhetsdata kan göra det lättare att skapa en rapportering som är relevant, tillförlitlig och jämförbar.